Ambras Blogg

Jamen vad hände? Helt plötsligt kan jag inte bete mig som en slyngel längre!? Det förväntas att jag ska uppföra mig och inte springa omkull varken vagnen syrran sitter i, eller självaste syrran när hon är på benen (men det räknas inte om jag bara råkar putta till henne när jag går förbi!).
Fast jag tycker att jag sköter mig galant. Jag har en ängels tålamod! Hon är lite långsam, syrran. Jag försöker lära henne att kasta leksaker till mig, men hon envisas med att stoppa dem i munnen - trots att jag har sagt att det är jag som har saker i munnen! Ibland tryter tålamodet och då går jag helt sonika fram och tar tillbaka saken och ger till matte. Man kan ju inte vänta hur länge som helst heller!
Hon är rätt mysig ibland annars, vi ligger och tuggar tugg ihop vilket syrran är riktigt bra på!

Ruskans långa promenader är det också, men den där j**la vagnen. Alltså, det är lite påfrestande att inte få hoppa omkring som man vill. Efter 1 timme spritter det liksom rätt bra i alla tassarna! Ni fattar vilken fart man har när man äntligen blir lössläppt!!!!

Nu ska snart matte och jag börja träna på riktigt igen säger hon. Vet inte riktigt vad det är vi ska träna på, själv tycker jag att jag är fantastiskt duktig på allt (men matte är ju klart i behov av träning)! Härom dagen grävde jag tex 2 skitsnygga, djupa hål i gräsmattan! Är det inte nu på hösten man ska plantera? Tänk vad bra att jag förberett med hål, så slipper husse o matte gräva :)
Och så är jag en superb älgvakt! Inte en enda gång på min vakt har det kommit älgar och ätit upp mattes äppelträd. Vad händer när jag ligger och sover på natten? Älgen käkar upp hela trädet och matte är vansinnig! Ja, men låt mig sova ute då, så ska du se att det inte blir mer uppätet av älgar... kanske lite fler hål i gräsmattan (för jag måste kolla att sorkar inte äter upp träden underifrån), men det är det kanske värt?

Boxerpuss
/Ambra

Här ligger man och sover i godan ro, så ropar matte på mig. Suck...
Men när jag kom till dörren vaknade jag till ordentligt. Det stog en boxerkille ute på tomten! Matte berättade att det var en boxerkompis till Cassie från Malmö. Tänk vilken pli han har på sin husse, kör så långt för att hälsa på mig! Men det förstår man ju... ryktet om underbara mig har spridit sig långt :)

Det tog ett bra tag innan jag kom på hur jag skulle få fart på gammelgubben (han är 7 år), men när jag väl knäckte den nöten var det så ruskigt skojjigt! Jag tog en pinne och tassade förbi Oskar, ganska nära, och när han såg mig med pinnen sprang jag iväg. Åh vad vi sprang, vi tacklades och pussades hela eftermiddagen med några avbrott för att ha vattenkrig med en slang.

På eftermiddagen var vi nere i havet och badade. Tänk att det funkade med pinne där med! Jag simmade med en pinne och retades lite med Oskar, och när han kom sättandes i vattnet simmade jag för glatta livet! Även i vatten var jag snabbare - jag är bara bäst! Oskar sa att det fanns kul saker under vattnet vid land, så jag kollade efter. Men jag hittade bara en massa stenar. Fast det är klart, man tycker kanske att det är ball med stenar när man är gammal och inte har så höga krav, vad vet jag, ung som jag är. Fast matte sa att Cassie också tyckte det var kul att bära upp stenar från botten till land. Kanske tycker bruna boxrar om stenar? Jag tycker det är trist i alla fall...

När vi hade varit ute hela dagen var det dags att gå in och äta middag. Vi satt väldigt fint båda två och väntade medans min matte och Oskars husse hämtade handdukar att torka oss med. Vi är väldigt väluppfostrade bägge två, otroligt duktiga om vi får säga det själv. Det är för visso inte alltid de tvåbenta håller med, men vaddå, lite boxerfnatt här och där får de ju räkna med!

Vi var så trötta när vi kom in att vi somnade i soffan. Ruggig kille att kunna snarka den där killen. Matte puttade till honom en gång, och då reste han sig lite - men fortsatte att snarka! Undrar hur han gör - jag måste öva på det...
Oskar var uppe ett par gånger när lillasyster pep. Jag bryr mig inte, men han är tydligen lite blödig. Han har två småsyskon redan, så han är ju lite van vid små tvåbenta saker. Jag tycker nog att hon är ganska trist. Hon kan ju inte ens kasta en liten kotte till mig. En och annan sked lyckas hon dock kasta iväg ibland. Matte säger att det blir bättre, men jag är skeptisk.

/Ambra

Åh, äntligen har husse och matte kommit hem!
Jag kom ju hem från sommarcampus, men husse o matte var inte där. Istället var det farmor och farfar tillsammans med Martins bror och familj. Det var rätt lajbans det med.
Men inget går upp mot husse o matte. Det var så konstigt. Farfar och jag gick ut på promenad och när vi var på väg hem igen så stod plötsligt någon som påminde jättemycket om matte på vägen! Jag tassade lite försiktigt mot henne, kanske var det ändå någon farlig som farfar ville att jag skulle anfalla - för han släppte lös mig, och det gör han aaaaldrig...
Först trodde jag att människan svimmade av rädsla när farliga jag kom tassandes, för rätt som det var föll människan ihop i en liten hög på vägen. Men sen hörde jag att det var matte! Jag rusade allt vad jag orkade fram till henne och slickade jättemycket. Det behövdes för hon var blöt och smakade salt i hela ansiktet. Man kan ju undra vart hon varit och blivit på det viset! För att liva upp stämningen lite mer skuttade jag ut i skogen och hämtade en pinne och gav matte som Välkommen hem-present. Sen fick hon lite mer pussar. Matte var jätteglad att se mig märkte jag. Hon har nog inte klappat någon vovve på länge för hon hade jättemycket klappar att ge mig.
Sen tittade hon på mig och sa att jag var tjock! Hallå! Här har man varit på campus och sprungit tassarna av sig och simmat som en galning för att hålla sig i trim - så säger hon att jag är tjock...
När vi kom hem var husse hemma också! Han fick några pussar han med. Tur att jag sparade på dem lite, för när jag kom upp så hittade jag en liten sak jag aldrig sett innan. Det var en liten valp, men inte alls hårig. Verkar vara en bra valp, för den satt alldeles stilla en stund medans jag luktade och slickade igenom den. Stark är den också märkte jag när den bet mig i läpparna med händerna. Min tunga kunde jag dra in i munnen fast hon fick ett ganska bra tag om den.

När jag hade kollat igenom valpen la jag mig ner bredvid den och då lutade den sig mot min mage och bara satt där. Rätt mysigt tror jag...
Sen kom husse med vågen och sen blev det ett himla ståhej. Jag vet inte om jag tycker om den där vågen, för sedan jag såg den har jag bara hittat torra kulor i min matskål...
Nåja, de har väl glömt att jag ska ha sådant där smaskigt i maten. Nu har det ju ändå gått några dagar och de visar inga tendenser på att komma ihåg hur det var. Man måste ha tålamod med människorna. Jag ligger och väntar ut dem helt enkelt...

/Ambra